Europa är intresserad av språkombud

Kerstin Sjösvärd, lärare i svenska som andraspråk och vårdlärare, var med och startade projektet SpråkSam 2009 där språkombudsidén utvecklades. Kerstin är numera en av teamledarna i det europeiska nätverket Language for Work och har varit med och spridit konceptet till andra länder, framförallt i Europa. 

Vad är det som gör språkombuden intressanta för andra länder i Europa?

När de första språkombuden utbildades 2008 kunde jag inte ana att det var något som skulle väcka intresse utanför Stockholm och även utanför Sverige men så har det blivit. Migration och språk är otroligt viktigt i dagens Europa. Migranter bidrar starkt till utvecklingen av samhället, även ekonomiskt. Arbetsplatserna behöver medarbetare som kan kommunicera och språket är centralt för kommunikationen. Vuxna migranter behöver verktyg för att uttrycka sig, för att förstå instruktioner och för att kunna delta i det sociala sammanhanget på arbetsplatsen. 

Många olika insatser görs för att stärka språk och integration och i det sammanhanget finns ett stort intresse för vår svenska språkombudsmodell. En förklaring är att det är ett holistiskt och strukturerat sätt att förändra kommunikationen på arbetsplatserna. Tanken att kommunikationen och kunskapen i språket inte bara är en individuell fråga är ofta en ögonöppnare. Genom att utbilda språkombud kan man utveckla språklig medvetenhet i hela arbetsgruppen.

Under årens lopp har vi som jobbat med de olika ”språkombudsprojekten” blivit inbjudna att berätta om vår modell i många länder och i olika sammanhang. Vi har träffat människor som arbetat i olika typer av integrationsprojekt i länder som Tyskland, Polen, Frankrike, Nederländerna, Irland, Estland, Lettland och många fler. Vi har varit på forskarkonferens i Finland och träffat representanter för inrikesdepartementet i Storbritannien. På ett par ställen har man prövat att utbilda egna språkombud, exempelvis i Baskien. Senast diskuterades språkombuden på en digital workshop i Amsterdam i november, i Tyskland och Italien i december och i Storbritannien i januari. Språkombuden finns med i publikationer från Europarådet och nyligen gjordes en översättning till italienska för en antologi med namnet ”Lingua e lavore”, Språk och arbete.

Vad är Language for Work och hur hamnade du där?

Nätverket Language for Work är ett resultat av två projekt som drevs av Europarådets Center för moderna språk, ECML. Det började byggas upp 2012 med syftet att främja migranters språkinlärning i arbetslivet. Det växer ständigt och består nu av c: a 230 personer och 37 organisationer från 41 olika länder som på frivillig basis delar erfarenheter och diskuterar språk och arbete. Medlemmarna är lärarutbildare, forskare, projektledare, administratörer och andra. Även om förutsättningarna mellan länderna skiljer sig åt på många sätt är erfarenhetsutbytet givande och leder fram till nya idéer och samarbeten. Några frågor som finns med i diskussionen är:

• Vilka gemensamma problem finns i de europeiska länderna och vad beror de på?
• Vilka olika metoder och modeller använder man för att lösa dem?
• I vilken utsträckning kan vi dra generella slutsatser när det gäller de olika arbetssättens effektivitet?
• Finns det kärnkompetenser som olika inblandade aktörer bör besitta?

Den sista frågeställningen har lett fram till ett konkret resultat. På hemsidan https://languageforwork.ecml.at/  finns kompetensbeskrivningar för aktörer som på olika sätt är engagerade i språket på arbetsplatsen, exempelvis kollegor, arbetsledare och handledare. Även lärare kan behöva särskild kunskap för att arbeta i kontakt med en arbetsplats när synen på lärande förändras. Jag kom i kontakt med nätverket 2013 när jag jobbade med att sprida våra  projektresultat till några andra länder i Europa och kom med i ledningsgruppen mycket på grund av det arbetet.

Många av europeiska länder har språktester idag. Behövs det i sådant fall språkombud?

Det finns flera länder som har språktester inför anställning, men precis som i Sverige har man ändå inte löst problemet. Det är inte alltid enkelt med komplexa samhällsproblem och språket på arbetsplatsen är ett sådant område. Många, inte bara makthavare, önskar sig snabba lösningar som utgår från det s k ”sunda förnuftet” och då kan ett test låta som en bra lösning.

När det gäller språklig kompetens i arbetslivet behöver man uppnå en viss språklig nivå som går att mäta med ett test eller inom ett utbildningssystem, men väl ute på arbetsplatsen visar det sig ofta att kompetensen måste kompletteras. Därför börjar olika länder inse att det behövs kompletterande metoder som kan främja språkutveckling på arbetsplatser. Det är där språkombudet kommer in. När jag frågar grundaren för nätverket Language for Work, dr. Matilde Grünhage Monetti, vad i det svenska språkombudskonceptet som hon uppfattar som viktigt svarar hon att ”det visar nödvändigheten av att ha ett systemperspektiv och att språket på arbetsplatsen måste utvecklas gemensamt.” Hon ser språklig kompetens och kommunikation som en allt viktigare del i arbetslivet.

Språk inte är vilken kunskap som helst. Det är något som ständigt förändras, som är specifikt i olika situationer, något vi använder för så många olika syften, vårt verktyg för kommunikation. Som språkinlärare behöver man få grundläggande kunskaper genom utbildning och stöd av lärare, men utvecklingen måste fortsätta på arbetsplatsen och då behövs metodiskt stöd, annars är det stor risk att språket stagnerar. Då måste fler än lärare och elever vara inblandade i processen. Den gamla devisen ”lär sig, det gör man i skolan!” styr fortfarande vårt utbildningssystem, men jag tror att ett paradigmskifte är på gång, både i Sverige och övriga Europa.